Mötesinledning 13 feb i Lse

Hej och välkomna hit! Mitt namn är Sandra Holmgren,

Ni har säkert sett mig i många andra sammanhang, på läger, i busjön eller här i kyrkan. Men idag står jag här i min roll som en av eleverna på bibellinjen på Dalkarlså. Vi har fått äran att hålla i dagens möte där Jörgen kommer att predika och vi kommer att bjuda på vittnesbörd och musik.

Mötets tema idag är Guds rike. I Lukasevangeliet kapitel 17 kan man läsa Jesus svar till fariseerna på deras fråga om när Guds rike skall komma:

Luk 17:20-21

Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade han: "Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er."

Guds rike är inom oss! För mig är det en speciell känsla att stå här uppe och stå inför den församling där jag tog mina första vacklande steg som kristen och frälst i Guds rike. För några veckor sedan berättade jag för ungdomarna här på ungdomssamlingen om hur jag kom till tro genom Tannbäckslägret. Det är många gånger som jag undrat vad som skulle ha hänt om jag inte valt att bli ledare på lägret. Då skulle jag nog inte stå här idag. För om jag inte hade blivit ledare hade jag inte varit på lägret och fått den förbön som jag fick av Karin Stenvall och den gnistan som tändes i mig då skulle inte ha tänts. Jag kan i alla fall säga att jag är glad att jag blev ledare, Tannbäckslägret har betytt mycket för mig i min utveckling och gjort så att den lilla gnistan har växt och att jag nu läser på bibellinjen på Dalkarlså och står här inför er idag.

Jag och mina klasskamrater hade turen att i höstas få åka på en resa i Europa och se hur olika församlingar jobbar för att nå ut med Guds budskap. Vi fick tillexempel ta del av de karismatiskt kristnas kamp i Grekland, alltså de församlingar som brutit sig ut ur den ortodoxa kyrkan och gått mot en mer protestantisk inriktning. Vi fick tillexempel följa med dem och dela ut biblar i byarna. Men vi mottogs inte alltid bra, eftersom den ortodoxa kyrkan anser att det bara är prästen som ska läsa bibeln så trodde folket att vi var jehovas som ville konvertera dem. Så vi fick lära oss frasen ”Ochi jehova – en doro” vilket betyder ”inte jehova det är en gåva”. Men en del tog inte emot bibeln ändå, andra tog inte emot den just pga den ortodoxa tron och en del blev helt överlycklig över att få bibeln på grekiska och kunna läsa Guds ord själva. Det var en fantastisk resa och vi lärde oss mycket om hur kristna har det ute i Europa och att Guds rike är stort.

Låt oss be för dagens möte

Herre tack för att vi får komma inför dig idag, tack för att vi får samlas här. Herre vi ber även för dem som inte kunde ta sig hit av olika själ. Herre vi ber att du ska vara med oss idag, låt ditt ord beröra oss genom Jörgens predikan och välsigna alla medverkande. Herre berör oss och ge oss kraft att fortsätta den väg du vill att vi ska gå. I Jesu namn Amen.

Predikan 24/1 -11

Vänta det blir snart din tur! Låt dom andra få före! Du är nummer 42 i kön! Var god vänta. Att lära oss att vänta, och visa hänsyn, och att ha tålamod, det är något som ständigt genomsyrat våra liv, i alla fall mitt. Som barn var jag väldigt otålig och jag ville gärna ha först och allting skulle gå fort. Varför skulle jag vänta och om jag fick vänta gick ofta mitt dåliga humör ut över mina kamrater. Jag var ett sådant barn som frågade är vi framme snart? Och blev sur om vi inte var det. Min familj har fått stått ut med mycket tyvärr.

Men jag har inte varit ensam om att ha dåligt tålamod, i Bibeln talas det även om tålamod då paulus i Första Thessalonikerbrevet kapitel 5 uppmanar församlingen i Thessaloniki om att just ha tålamod.

1 Thess 5: 14

”Vi uppmanar er bröder: tala de oordentliga till rätta, uppmuntra de modfällda, stöd de svaga, ha tålamod med alla.”

Han skriver ha tålamod med alla. Det jag inte förstod när jag var liten var att genom att jag hade dåligt tålamod visade jag inte respekt, eller ödmjukhet till mina medmänniskor. Jag funderade nog aldrig över hur mitt humör påverkade andra. Något jag har fått lära mig är att visa just tålamod, men jag tycker fortfarande inte att det är lätt. När man till exempel står i matkön, sitter i telefonkö, väntar på bussen eller väntar på någon är det lätt att irritationen växer fram. Vad är det då som har gjort att jag idag har bättre tålamod? Är det bara för att jag har blivit äldre och visare? Eller vad beror det på?

Nej, jag tror att det beror på att genom att jag blev frälst och tog emot Anden fått hjälp av Anden som belyser mitt beteende och ge mig redskap att ändra mig. Han ger mig en övertygelse som ökar mitt tålamod, ökar min vilja att hjälpa andra. Anden gör automatiskt att man blir annorlunda. Man brukar ju säga att ”den man umgås med blir man lik”, och det är så jag tror att Anden påverkar mig. I Galaterbrevet 5 skriver Paulus om de gåvor anden ger oss genom att han finns i våra liv.

Gal 5:22

”Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.”

Genom att ha självbehärskning och tålamod tänker jag på hur jag bemöter andra och jag visar ödmjukhet och vänlighet mot andra. Det är en kedja som leder fram till buskapet som enligt Paulus sammanfattar lagen, att du ska älska din nästa som dig själv. Vilket för mig har blivit den viktigaste delen inom min tro. Genom att leva med Anden få del av Andens frukter. Att genom att vara ödmjuk och älska människorna runt omkring mig sprida Guds kärlek. Genom att ha Kristus som förebild sträva efter att visa vänlighet och hjälpa andra. Det kan betyda att låta någon annan gå före, eller ta tid för någon som behöver eller att göra något för någon annan.

Jag vill avsluta med att läsa ett bibelord ur 1 Thessalonikerbrevet kapitel 5 som är en uppmaning från Paulus.

1Thess 5:14-15

”Vi uppmanar er bröder: tala de oordentliga till rätta, uppmuntra de modfällda, stöd de svaga, ha tålamod med alla. Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva alltid efter att göra gott, mot varandra och mot alla andra.”

Morgonandakt 12/1 -11

God morgon och välkomna hit, jag hoppas att ni har haft ett bra lov och kan känna att det är kul att vara tillbaka. Jag har spenderat stora delar av mitt lov i Lycksele. Som i alla fall några av er vet kommer jag från en liten by utanför Lycksele. Där har vi en tradition att på trettondagen ha en missionsaktion där vi samlas, har en andakt, fikar och sedan har aktion. Det som slog mig i år var att jag aldrig under mina 24 år på aktion har tänkt på varför vi firar trettondagen. I alla fall så lästes bibeltexten Matteus 2: 1-12 upp, som jag har tänkt läsa upp för er. ”När Jesus hade fötts…”

Matt 2:1-12

"När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: "Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom." När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. De svarade: "I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten: Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel." Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. Sedan skickade han dem till Betlehem. "Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet", sade han, "och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom." Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. 1När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra. I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land."

Så efter trettondagen började jag titta på vad egentligen trettondagen handlar om.

I svensk tradition står trettondagen, som även är kallad uppenbarelsedagen, för uppvisandet av Jesus för allmän beskådning. Om man tittar på kyrkobilder kring trettondagen, ser man att Jesus inte längre ligger i krubban utan är upprest i Marias famn som för att uppenbaras för världen. Bibeltexten om de tre vise männen visar också på uppenbarelsen, men nu för alla folk.

Så trettondagen symboliserar förändringen, det nya, början på kristendomen och vår tro. Så trettondagen för mig får en helt annan innebörd. Det är därför som jag ville dela med mig av mina upptäckter.

Nu tänker avsluta med att be en bön och sedan ger jag utrymme för fler att be eller bara sitta kvar.

Bön:

Herre tack för att vi får komma inför dig idag. Tack för att du finns här hos oss. Välsigna den kommande terminen, ge oss inspiration och glädje. Du vet vad vi alla har gått igenom under lovet, välsigna dom som har haft det tufft och ge dom den ork som behövs för att fortsätta. Herre låt den här terminen ge oss styrka för resten av våra liv.

Morgonandakt 16/11 -10

God morgon, jag ska börja med att läsa ur Psalm 18:

Ps. 18:2-7
"2 Jag har dig kär, Herre, min styrka,

3 Herre, min klippa, min borg och min räddare,

min Gud, berget som är min tillflykt,

min sköld och mitt starka värn, min fristad.

4 Till Herren, den högtlovade, ropade jag,

och jag blev räddad från mina fiender.

5 Dödens bränningar brusade kring mig,

förödelsens stormflod skrämde mig.

6 Dödsrikets snaror omgav mig,

framför mig väntade dödens fällor.

7 I min förtvivlan klagade jag för Herren,

ropade jag till min Gud,

och han hörde min röst i sitt tempel,

mitt rop nådde fram till hans öra."

Ps. 18:17-20
"17 Från höjden fattade han min hand

och drog mig upp ur djupa vatten.

18 Han räddade mig från mäktiga fiender,

från motståndare som var starkare än jag.

19 De anföll mig på min olyckas dag,

men Herren kom till min hjälp.

20 Han förde mig ut i frihet,

han räddade mig, ty han älskar mig."

För ett år sedan läste jag historia på lärarutbildningen vid Umeå Universitet. Historia anses vara den tuffaste kursen näst efter läkarutbildningen. Trots vetskapen om detta valde jag att läsa historia och jag ångrar det inte, jag hade dock aldrig trott att det skulle bli så tufft som det blev. Att sitta på universitetet från kl. 8.00 på morgonen till 22.00 på kvällen varje dag, även så mycket vi kunde på helgerna, gjorde att mitt sociala liv utanför universitetet var lika med noll. Jag klev upp, for på universitetet, kom hem, lagade mat för nästa dag och gick sen och la mig. Samma rutin varje dag. Höst terminen klarade jag mycket på grund av min syster och den resa vi for på under julen. Vårterminen fortsatte i samma tempo, då med examensarbetet i historia. Det tempot är varken bra fysiskt eller psykiskt. Fysiskt eftersom jag aldrig hade tid att röra på mig och vi åt mycket godis för att hålla oss i gång hela dagarna. Psykiskt så är det jobbigt att aldrig ha tid för vänner eller besöka familjen, jag hade inte heller tid för Gud. Sedan i slutet av April började min hund må så dåligt att jag fick ställa mig frågan om det var dags för henne att somna in. I mitten av Maj då det var slutspurten med ex-jobbet, jag hade valt att min hund skulle få somna in, jag var psykiskt trött och jag höll på att flyttstäda. Eftersom jag visste att jag skulle hit på Dalkarlså så hade jag sagt upp min lägenhet. När allt var som värst så minns jag hur jag sjönk ner på knä, tårarna rann och jag valde att vända mig till den som jag inte haft tid med under året, nämligen Gud. Jag minns att jag bad att han skulle hjälpa mig, för jag orkade inte längre. Jag fick inte bönesvar direkt men efter ett tag fick jag ett sms av en vän, som då kändes jobbigt men som jag gick med på för hennes skull, att ha gemensamt födelsedagsfika. Det jag inte visste då var hur mycket just det fikat skulle betyda, det var nämligen där jag träffade pojkvännen. Han var mitt bönesvar, han blev ett otroligt stöd och hjälpte mig ur svackan.

I Ps. 46:2 står det:
"Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit."

Jag tror att Herren kommer att hjälpa oss om vi vänder oss till honom. Mig hjälpte han genom att sända en person, andra hjälper han på andra sätt, bara vi sätter vår tillit och förtröstan till Gud.

Låtar:
I ditt ansiktes ljus
Du omsluter mig

Dalkarlså bibellinje

När jag sökte till bibellinjen ville jag lära mig mer om Gud och mig själv. När man nu har kommit in en bit på terminen börjar jag faktiskt känna att linjen står upp till det jag förväntade mig. Jag får diskutera och sätta mig in i frågor och företeelser som jag tidigare inte reflekterat över och möta åsikter som helt skiljer sig från mina egna. Jag har sakta börjat känna mig starkare i min tro och i mig själv, som var ett av målen med mitt år här på Dalkarlså. Att bo på internat är inte mycket annorlunda än att bo i ”kollektivet” med mina vänner, förutom att jag inte behöver laga mat och diska. Jag vet att jag inte lever internatlivet fullt ut då jag inte spenderar helgerna här på skolan, jag känner dock att det är viktigt för mig att dels komma ifrån och ladda batterierna och dels för att få spendera tid med min älskling. När jag sökte trodde jag att jag skulle ha mer tid att vara social och inte ha så mycket annat än skolan. Efter sommaren har dock fokus skiftats från skolan som viktigast till en person och vårt förhållande, vilket för min del känns bra :P Jag har fått en mening med mitt liv som tidigare inte funnits överhuvudtaget, då mitt liv tycktes sakna mening. Att det kom genom en pojkvän före jag började på Dallas var inte väntat, det var ju därför jag sökte till Dallas för att försöka hitta en mening med mitt liv, resultatet blev dock bättre än väntat. Gud har en plan för våra liv, ofta bättre än vi någonsin kunnat hoppas på ;)

Uppdatering ;)

Efter den bästa sommaren någonsin (som jag inte går in i detalj på ♥ ;P ), har jag börjat mitt år på bibellinjen på Dalkarlså. Vi kom just tillbaka från en tre veckors häftig klassresa i Europa, där fokus låg på kyrkohistoria och missionsarbete. Att se Akropolis och Colosseum Live var häftigt, men att sitta och läsa bibeltexter på de ställen som Paulus besökt och skrivit om gav resan en extra piff. En av de saker jag lärde mig om mig själv var hur mycket jag kan längta efter någon, att jag inte längtar till någon speciell plats utan en person. Tre veckor är länge utan att prata i telefon eller träffa den man älskar. Jag skulle kunna vara vart som helst bara min älskling är med mig, för om man har varandra spelar inte platsen någon större roll. Så för att summera resan kan man säga att vi fick ut maximalt vad gällde upplevelser, men att tre veckor utan nära och kära är jobbigt. Så min nästa resa hoppas jag blir med min älskling, vart spelar ingen roll, bara vi får uppleva saker tillsammans.

Morgonandakt 9/11 -10

Välkomna hit! Jag vill inleda med att läsa Jeremia 29:11,
”Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

Det här var bra!
Det var en gång en man som jobbade som betjänt år en kejsare. En sak han alltid sa var: Det här var bra. En dag skulle kejsaren ut att jaga, så betjänten laddade bössan som vanligt åt kejsaren. Det kom sig dock så att bössan var felladdad och kejsaren förlorade ett öga. Det enda betjänten sa var: Det här var bra. Kejsaren blev arg och skickade betjänten i fängelset. Betjänten sa åter igen: Det här var bra. Sedan bestämde sig kejsaren för att resa. Han hade oturen att bli tillfångatagen av en stam kannibaler. Precis när de skulle tillaga kejsaren märker de att han saknar ett öga. Kannibaler är väldigt kräsna och äter inte skadat byte och släpper därför kejsaren. Kejsaren blir överlycklig och skyndar sig hem till fängelset för att tacka betjänten för att ha laddat bössan fel. Betjänten svarar: Det här var bra. För om jag inte hade suttit i fängelset hade jag varit med dig på resan, då hade jag inte funnits nu utan blivit uppäten av kannibalerna. Det här var bra.

Inget händer av en slump, Herren har en plan och tar hand om oss.

Låtar:
Kom var mitt centrum