Jag kan inte.
Jag duger inte.
Jag är värdelös och dålig.
Jag är för tjock.
Jag är för smal.
Jag är ful och vanlig.
Jag är blyg och orden kommer aldrig fram.
Jag är så flamsig och pratar jämt.
Han är så bra, men jag är så sålig.
Jag kan inte.
Jag är så värdelös.
Så börjar den här dikten som jag tyvärr inte vet vem som har skrivit. Den beskriver tankar som många av oss säkert har haft, det har i alla fall jag. När allt har känts mörkt. Jag hade verkligen en sådan fas under högstadiet och gymnasiet då jag grävde ner mig i det dåliga.
I Romarbrevet 1:21 står det så här:
Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.
De förblindades av falska föreställningar och mörkret sänkte sig. Det var precis så det var, alla tankar förmörkade min vardag. Men det är lätt att hamna där, och det känns ofta svårt att ta sig därifrån. För mig handlade det om att ändra min bön, jag började med att varje kväll tacka för åtminstone EN sak som hänt under dagen. Det var jätte svårt i början, det kunde bli t.ex. tack för att vi hade hål idag eller tack för att det var stjärnklart. Tillslut kunde jag tacka för mer och mer. Som bibelordet sa, de prisade inte Gud, utan förblindades av falska föreställningar. Så genom att jag prisa Gud och tacka honom kunde han börja lysa med sitt ljus över mig.
Om man fortsätter läsa dikten står det så här:
Men lyssna! Jag hörde en röst
”Mitt barn, du är underbar!
Du har sårat mig när du säger att du inte kan.
Du har gjort mig besviken när du är arg på hur du ser ut.
För det är jag som har skapat dig.
Jag gjorde dig unik och underbar.
För mig är du mer värd än tusen diamanter.
Jag gjorde dig vacker.
Jag skapade dig till min avbild.
Se, jag la ner underbara möjligheter i ditt liv.
Men varför använder du dem inte?
Jag skapade dig för att jag behövde dina personlighetsdrag i mitt verk.
Men varför gör du mig ledsen gång på gång, när du säger att du inte duger?
Du är skön allt igenom, min älskade.
På dig finns det ingen fläck men ändå säger du att du inte duger.
Jag förstår inte, för du är underbar.
Du är en resurs.
Du är en möjlighet i mina ögon.
Jag vill ha dig som en källa, en brunn med friskt vatten.
I min kraft ska du vila.
I mig förmår du ALLT.
Jag ska ge dig kraft.
Jag älskar dig, min sköna.
Jag tänkte att vi ska spendera resten av tiden att tacka Herren för allt vi har i våra liv. Tänk ut tre saker som ni vill tacka Gud för och om ni har mer tacka honom för dem också. Låt tacksamheten vända våra sinnen till Gud. Och när ni går härifrån så glöm inte bort att fortsätta tacka! Vi ber…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar