Morgonandakt 16/11 -10

God morgon, jag ska börja med att läsa ur Psalm 18:

Ps. 18:2-7
"2 Jag har dig kär, Herre, min styrka,

3 Herre, min klippa, min borg och min räddare,

min Gud, berget som är min tillflykt,

min sköld och mitt starka värn, min fristad.

4 Till Herren, den högtlovade, ropade jag,

och jag blev räddad från mina fiender.

5 Dödens bränningar brusade kring mig,

förödelsens stormflod skrämde mig.

6 Dödsrikets snaror omgav mig,

framför mig väntade dödens fällor.

7 I min förtvivlan klagade jag för Herren,

ropade jag till min Gud,

och han hörde min röst i sitt tempel,

mitt rop nådde fram till hans öra."

Ps. 18:17-20
"17 Från höjden fattade han min hand

och drog mig upp ur djupa vatten.

18 Han räddade mig från mäktiga fiender,

från motståndare som var starkare än jag.

19 De anföll mig på min olyckas dag,

men Herren kom till min hjälp.

20 Han förde mig ut i frihet,

han räddade mig, ty han älskar mig."

För ett år sedan läste jag historia på lärarutbildningen vid Umeå Universitet. Historia anses vara den tuffaste kursen näst efter läkarutbildningen. Trots vetskapen om detta valde jag att läsa historia och jag ångrar det inte, jag hade dock aldrig trott att det skulle bli så tufft som det blev. Att sitta på universitetet från kl. 8.00 på morgonen till 22.00 på kvällen varje dag, även så mycket vi kunde på helgerna, gjorde att mitt sociala liv utanför universitetet var lika med noll. Jag klev upp, for på universitetet, kom hem, lagade mat för nästa dag och gick sen och la mig. Samma rutin varje dag. Höst terminen klarade jag mycket på grund av min syster och den resa vi for på under julen. Vårterminen fortsatte i samma tempo, då med examensarbetet i historia. Det tempot är varken bra fysiskt eller psykiskt. Fysiskt eftersom jag aldrig hade tid att röra på mig och vi åt mycket godis för att hålla oss i gång hela dagarna. Psykiskt så är det jobbigt att aldrig ha tid för vänner eller besöka familjen, jag hade inte heller tid för Gud. Sedan i slutet av April började min hund må så dåligt att jag fick ställa mig frågan om det var dags för henne att somna in. I mitten av Maj då det var slutspurten med ex-jobbet, jag hade valt att min hund skulle få somna in, jag var psykiskt trött och jag höll på att flyttstäda. Eftersom jag visste att jag skulle hit på Dalkarlså så hade jag sagt upp min lägenhet. När allt var som värst så minns jag hur jag sjönk ner på knä, tårarna rann och jag valde att vända mig till den som jag inte haft tid med under året, nämligen Gud. Jag minns att jag bad att han skulle hjälpa mig, för jag orkade inte längre. Jag fick inte bönesvar direkt men efter ett tag fick jag ett sms av en vän, som då kändes jobbigt men som jag gick med på för hennes skull, att ha gemensamt födelsedagsfika. Det jag inte visste då var hur mycket just det fikat skulle betyda, det var nämligen där jag träffade pojkvännen. Han var mitt bönesvar, han blev ett otroligt stöd och hjälpte mig ur svackan.

I Ps. 46:2 står det:
"Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit."

Jag tror att Herren kommer att hjälpa oss om vi vänder oss till honom. Mig hjälpte han genom att sända en person, andra hjälper han på andra sätt, bara vi sätter vår tillit och förtröstan till Gud.

Låtar:
I ditt ansiktes ljus
Du omsluter mig

Dalkarlså bibellinje

När jag sökte till bibellinjen ville jag lära mig mer om Gud och mig själv. När man nu har kommit in en bit på terminen börjar jag faktiskt känna att linjen står upp till det jag förväntade mig. Jag får diskutera och sätta mig in i frågor och företeelser som jag tidigare inte reflekterat över och möta åsikter som helt skiljer sig från mina egna. Jag har sakta börjat känna mig starkare i min tro och i mig själv, som var ett av målen med mitt år här på Dalkarlså. Att bo på internat är inte mycket annorlunda än att bo i ”kollektivet” med mina vänner, förutom att jag inte behöver laga mat och diska. Jag vet att jag inte lever internatlivet fullt ut då jag inte spenderar helgerna här på skolan, jag känner dock att det är viktigt för mig att dels komma ifrån och ladda batterierna och dels för att få spendera tid med min älskling. När jag sökte trodde jag att jag skulle ha mer tid att vara social och inte ha så mycket annat än skolan. Efter sommaren har dock fokus skiftats från skolan som viktigast till en person och vårt förhållande, vilket för min del känns bra :P Jag har fått en mening med mitt liv som tidigare inte funnits överhuvudtaget, då mitt liv tycktes sakna mening. Att det kom genom en pojkvän före jag började på Dallas var inte väntat, det var ju därför jag sökte till Dallas för att försöka hitta en mening med mitt liv, resultatet blev dock bättre än väntat. Gud har en plan för våra liv, ofta bättre än vi någonsin kunnat hoppas på ;)

Uppdatering ;)

Efter den bästa sommaren någonsin (som jag inte går in i detalj på ♥ ;P ), har jag börjat mitt år på bibellinjen på Dalkarlså. Vi kom just tillbaka från en tre veckors häftig klassresa i Europa, där fokus låg på kyrkohistoria och missionsarbete. Att se Akropolis och Colosseum Live var häftigt, men att sitta och läsa bibeltexter på de ställen som Paulus besökt och skrivit om gav resan en extra piff. En av de saker jag lärde mig om mig själv var hur mycket jag kan längta efter någon, att jag inte längtar till någon speciell plats utan en person. Tre veckor är länge utan att prata i telefon eller träffa den man älskar. Jag skulle kunna vara vart som helst bara min älskling är med mig, för om man har varandra spelar inte platsen någon större roll. Så för att summera resan kan man säga att vi fick ut maximalt vad gällde upplevelser, men att tre veckor utan nära och kära är jobbigt. Så min nästa resa hoppas jag blir med min älskling, vart spelar ingen roll, bara vi får uppleva saker tillsammans.

Morgonandakt 9/11 -10

Välkomna hit! Jag vill inleda med att läsa Jeremia 29:11,
”Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

Det här var bra!
Det var en gång en man som jobbade som betjänt år en kejsare. En sak han alltid sa var: Det här var bra. En dag skulle kejsaren ut att jaga, så betjänten laddade bössan som vanligt åt kejsaren. Det kom sig dock så att bössan var felladdad och kejsaren förlorade ett öga. Det enda betjänten sa var: Det här var bra. Kejsaren blev arg och skickade betjänten i fängelset. Betjänten sa åter igen: Det här var bra. Sedan bestämde sig kejsaren för att resa. Han hade oturen att bli tillfångatagen av en stam kannibaler. Precis när de skulle tillaga kejsaren märker de att han saknar ett öga. Kannibaler är väldigt kräsna och äter inte skadat byte och släpper därför kejsaren. Kejsaren blir överlycklig och skyndar sig hem till fängelset för att tacka betjänten för att ha laddat bössan fel. Betjänten svarar: Det här var bra. För om jag inte hade suttit i fängelset hade jag varit med dig på resan, då hade jag inte funnits nu utan blivit uppäten av kannibalerna. Det här var bra.

Inget händer av en slump, Herren har en plan och tar hand om oss.

Låtar:
Kom var mitt centrum